Ducarté & Ducarté

Vet fan inte va jag ska skriva.

va ett tag sen ja skrev, mest för att ja inte orkat, eller för att försöka hålla mig glad.
Tänka på annat och så.

I guess mycket saker har löst sig, mamma mår bättre, ronny o ja kommer fett bra överrens
o typ umgås varje dag så känns som man börjar få en riktig vänskapskrets som man inte
bara träffar varannan månad.
Samma intressen o allt sånt är ju extra trevligt.

Pengarna löste sig finaly oxå så, kan man vara lugn om det med.


Tyvärr känns allt fortfarande som de är trasigt.
Saknar sara varje dag, men ja, försöker iaf ge henne de utrymmet hon behöver
och så. Det är jobbigt men ja, älskar ja henne är det väl det enda rätta ja kan göra.
Så hon inte mår dåligt över att jag är jobbig hela tiden.
Jag hatar känslan av att hon snart kommer typ bli tillsammans med nån i hennes skola
eller nåt..
Det känns som de kommer hända typ när som helst.
Men ja, va ska ja säga om det. Hon vill inte längre med mig så det är väl upp till henne va hon
vill göra, även om ja bara vill skrika nejnejnejnejnej.
Det kändes ett tag som de var över, men snacka om att försöka lura sigsjälv, hon är verkligen
den tjejen jag vill ha, o nej de går verkligen inte över..
Men vad som gör henne lycklig borde väl vara det jag vill också.
Antar att jag får fortsätta hålla mig undan, vill att hon mår bra o är... lycklig..

.. även om det är utan mig.

Jag vill bara känna den känslan när vi satt på kaféet med hennes gamla kompisar precis när vi hade träffats,'
höll varandra i handen o log. När det kändes som det inte spelade någon roll hur allt runtom sög, för man
kände att de va säkert o perfekt right there.
Jag gör det fortfarande.. men önskar bara ja kunde göra så hon kände så med mig.




BAH jävla whine asså..