Ducarté & Ducarté

Jag lutade mig tillbaka i stolen och likaså gjorde hon. Tantens ögon var trötta
men mina var fulla av frågor; hon kunde se det.
Hon surplade lite kaffe från sitt fat, så som gamla gör; Kaffe på fat med en sockerbit
i munnen.
Det luktade underbart av kaffe och kanelbulle i hela rummet.
Hon tog sin tid, brottom hade han slutat ha som ung.

"Det påminer mig" Började hon
Och det var dethär jag hade väntat på, en av hennes gamla berättelser från den tiden nu svunnen.

"Ja farmor?" Fortsatte jag

"Har jag berättat om länsmannen?" Hon log lite medans hon tog en skakig tugga av bullen
och rättade till sig lite i gungstolen. Lugnt och sakta gungade den medans hon sög på
bullen in munnen, det var en liten tugga, men för henne var det mer än nog.

"Nej, det tror jag inte du har, låt höra!" jag ljög, hon hade berättat om honom många gånger, men
det var en berättelse som aldrig vart gammal.

Hon drack lite mer kaffe och lutade sig frammåt, hon tittade på klockan som hängde på väggen. Den
måste vart från 50-talet, så vacker träklockan var. Hon funderade en stund.

"Ja var ska man börja då, det var, ja egentligen kan vi väl börja när vi bodde i huset bredvid kyrkan,
det var ganska fint hus i sig, ja du har ju varit där...
Hur som helst, borta vid södergården bodde länsmannen, det måste vart den fetaste och lata gubben jag
träffat i mina ungdomars dagar."

Hon skrattade och torkade bort en glädjetår och tog drack lite mer kaffe.

"Hans fru brukade få göra allt jobb åt han egentligen, mest satt han på trappen och vilade med deras
trötta hund som va lika fet som gubben.
Men liv i den gamla gumman va det, hon sydde och när hon skulle jobba så gick hon först 2mil till jobbet
och sen jobba hon hela dagen och sen gick hon hem igen domdär 2milen och gjorde mat och tog hand
om gubben sin.
Och i vår lilla by fanns ju inte mycket brott alls överhuvudtaget, så han hade ju inte direkt mycket att göra på
dagarna mer än att dricka kaffe.
Men det gjorde han inte själv inte inte, det brukades höra ända bort till vårt hus vid kyrkan och affärn'
som låg flera kilometer bort

EEEEDNAAAAAA.... KAAAAAAAFFEEEEE

Ja den enda gången han faktiskt fick göra nåt var väl när dom rånade affärn och då kom han försent med en
timme."

Hon tog en tugga av bullen och lutade sig tillbaka, hon skrattade fortfarande av minnen som flödade och jag var
nöjd, det var en trevlig historia, bilderna i huvudet rullade runt och jag kunde bara föreställa mig hur det egentligen var
på den tiden efter kriget.

"Nej du farmor, nu måste jag röra på mig, vi hörs imorgon!"
"Det gör vi det gör vi! Ha det bra!"