Ducarté & Ducarté

Han har fallit in i ledet och sålt sin själ
Allt som är kvar är en urholkad man, en träl.

Hans ansikte; likt vissen kål
Och hjärtat nu; pumpar sur bål

Gör det något att han missar denna lustiga charad?
Han är nu unik, precis som en soldat i parad.


Han blickar in i en spegel
Och den i Han
Kroppen den känns som tegel
Och Insidan som den brann

Ett leende på sina läppar
Att vara som alla andra nu
Tankarna hans, iväg han skeppar
Han sakta glömmer, allt som blitt tabu



Okej dehär va svårtkläckt! men det var kanske inte de jag tänkte på från början, men hey, jag är trött :P
Dessutom är det okej att byta i mitten sådär; även om de blir svårläst i rytmisk väg... Därför kallas det orytmisk ^^
Puss natt